Ja inatt igen hände det, jag lovar att han är och hemsöker mina drömmar, för fjärde natten i rad drömmer jag om en viss person och det har i tre drömmar handlat om otrohet och i den fjärde handlade det om kärlek istället.

hur sjukt som helst, vaknar helt kallsvettig om nätterna och vill inte somna om för det gör fan ont att drömma sånna saker :O

Jag har aldrig drömt om honom förut på samma vis så det känns lite konstigt och inte tänkt på honom mer eller mindre än vanligt.

Vill sätta mig ner och läsa en drömbok, få reda på vad drömmarna vill mig.

Fast är det som dom säger att tragiska saker eller dåliga saker betyder omstart eller lycka av något slag så ligger jag bra till.

återstå att se gott folk hur det går, framförallt inatt :)

Ibland är man borta, man är inte sig själv, man är inte närvarande.

Tiderna blir tunga och svåra men man intalar sigsjälv att det inte finns något man kan göra.

Tänk dig när man står där i skuggan, helt gömd i hörnet där det inte finns någon som ser dig, ingen som hör dig och ingen som bryr sig längre.

Trots allt det hårda man möter får man absolut inte glömma vem man en gång var och vem man vill vara idag,

dags att stanna upp och se att du inte än så ensam som du verkar och att gömma sig faktiskt inte hjälper.

Tänk om, ställ dig upp på benen igen, om inte för dig själv så gör det för dom andra.

..att man inte räcker till och när det inte finns något man kan göra åt det.
För man är så feg, man är för rädd och man tar allt för hårt,
när det knappt längre finns någon utväg och när lufthålet man andas genom knappt syns
Så fort man känner minsta sympati genom tystnad från en annan part som man skulle ge världen för
när ryggarna vänds och personen inte finns till tröst, han är helt utesluten, som en vägg helt kall och hård mot dig
då tårarna börjar falla helt utan anledning
Du vet att du borde gett upp för allt för länge sen men bara tanken på att utesluta dom man inte törs erkänna att man älska
det är en tanke utan vändpunkt, tanke utan ord, han är faktiskt den du älskade igår, den du älskar idag och den du alltid kommer att älska.

Nu har han lämnat mig för gott.

Det känns i hela kroppen och tragiskt nog är jag alldeles för lugn av det, jag tror inte att det kommer bli igen.

För första gången käns det ok iaf, kanske beror det på att jag tappat migsjälv, kanske för jag tror att det inte kommer hända eller möjligvis bara för att..

Så när svindeln griper tag om min hals och jag känner det sista andetaget från toppen

obehaget kryper genom mina ben upp till nacken och tankarna ligger någonstans i det blå

Det går inte längre att andas, att tänka, att se

då kommer pusten av hopp där jag inte längre bryr mig

pusten av det som jag än gång sörjt för mycket

Jag ser att slutet är kommen och jag faller.

Jag faller långt, sjunker djupt och länge

Kanske var det hans förtjänst, kanske var det min eller någon annans

så nu finns det något annat där

jag vet inte vad det är och inte heller vad det gör men jag är iallafall glad de dära korta sekunderna

Sekunderna innan jag inser att det inte borde vara såhär

och försöker se vad felet är, jag är andligt blottad och det finns inget mer kvar än sorg.

Jag funderar länge men blir bara mer förvirrad och mer besviken för varje tanke.

Snart står jag vid världens ände, det är bara ett steg ut så är smärtan borta, tankarna försvunna och inget mer att sakna.

Så drar man efter ett djupt andetag som man känner går in i bröstkorgen och vrider ner smärtan samtidigt som man sakta försöker le, glömma allt annat.

Så med det leendet på läpparna slutar man stirra in i spegeln och återgå till att låtsas vara lycklig.

det handlar om en person som jag trode aldrig skulle ljuga för mig, och nu har det hänt.

Han raggar på andra, har det intimt med mig och tydlligen ljuger han mig rätt upp i ansiktet.

Just nu känner jag bara stor ångest för att jag jämt funnits där för honom och är så förbannat arg och besviken.

Hatar honom just nu, och hata är ett ord man aldrig använder om man inte menar det så fruktansvärt så nu förstår ni kasnke hur jag känner.

Troligtvis nu ligger han och knullar eller myser med en annan tjej poch jag kan inte säga att jag har rätt till att vara avundsjuk men jag har trots allt rätt att vara arg eftersom att jag är så fuckat jävla dum som går på det gång på gång.

HATAR HONOM OCH JAG HOPPAS HAN FÅR REDA PÅ HUR JAG KÄNNER !

Jo inlägget handlar om presic vad det låter som, gör dom verkligen sånt?

Imorse slog mig en väldigt korkad tanke men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka vidare på den..

Ni har säkert upplevt en låt som ni tycker är så bra och visar presic hur ni känner till punkt och pricka just då.
När jag tänker på mig själv så händer det väldigt ofta, ungefär som om låten vad skriven från mitt huvud, eller från en tvillingsjäl.

Ibland vill man visa hur man känner men får inte riktigt fram orden som man önskar och kan då i vissa fall skicka en låt som visar (låter ^o)) den känslan.

så nu till min fundering, gör killar ochså sånt tjaffs eller är det bara vi tjejer som är så känsliga och jämt vill ha sympati ?
Men hur ska någon kunna skicka värsta perfekta kärlekslåten utan att mena något med det mer än att det är "en bra låt"?
Altås hur är killar egentligen när det gäller till att visa känslor.

Det lär bli ett mysterium men det skall lösas. =)

Nå är det någon alls som har ett bra svar på varför det är så svårt att släppa det som varit?

Jag har haft en lång jobbigt dag nu framför mig, jag vet inte vad jag ska ta mig till och vet inte hur jag ska gå framåt eller om jag ska backa eller bara låta skiten vara och leva på i skugga.

Jag tänker nämerligen på hur jag känner för en viss person. Eller ja två kanske man ska säga. Jag står still i huvudet och det bara snurrar, ungefär som i virvelvinden eller något liknande.
Blir tokig på hur mycket jag kan tänka egentligen.

Huvudet och hjärtat slits mellan två olika saker som båda låter helt sjukt för den andra, dom kommer inte alls överens och när dom väl gör det så förstör magkänslan det hela. gaaaaah !

Aja ville bara lätta på huvudet och skriva av mig lite.. (: