..att man inte räcker till och när det inte finns något man kan göra åt det.
För man är så feg, man är för rädd och man tar allt för hårt,
när det knappt längre finns någon utväg och när lufthålet man andas genom knappt syns
Så fort man känner minsta sympati genom tystnad från en annan part som man skulle ge världen för
när ryggarna vänds och personen inte finns till tröst, han är helt utesluten, som en vägg helt kall och hård mot dig
då tårarna börjar falla helt utan anledning
Du vet att du borde gett upp för allt för länge sen men bara tanken på att utesluta dom man inte törs erkänna att man älska
det är en tanke utan vändpunkt, tanke utan ord, han är faktiskt den du älskade igår, den du älskar idag och den du alltid kommer att älska.