Så på senaste tiden har mitt marsvin börjat må sämre än vanligt, så vi bestämde oss att ta honom till sjukan.

Och idag kom de icke glädjande orden som jag inte hoppades på, som jag faktiskt inte trodde att de skulle säga.

Då blir allt svart, huvudet spränger, tankarna snurrar,

jag visste varken in eller ut ..

Självklart fällde jag en tår, det är trots allt ett djur jag hållt kärt i drygt 8 år nu och han har aldrig haft några problem, aldrig!

Hur som haver så tänkte jag, i mitt huvud var det länge men i verkligheten handlade det om drygt 10 minuter.

Jag kunde bara inte låta honom somna in, jag kunde inte !

Vilken dag som helst om han hade visat att han mår dåligt och trots doktorns ickelovande ord så gick det bara inte, jag fick en stor klump i magen som sa och fortfarande säger att om jag tar bort honom och han inte lider så är jag en mördare, en hemsk person som inte äns känner mina djur.

Jag kanske är och var lite egocentrisk när jag tog valet men någonstans känns det som att han mår bra, trots att han inte är sig själv.

Så nu sitter vi här båda två, jag ska vårda och sköta honom så gott det går, enligt rekomendationer från zoo.

Jag ska försöka att få honom att må bra, jag ska, jag lovar.

Nu hoppas jag på dig sötnos så svik mig inte nu<3