Just nu sitter jag vid datorn, lite halvt nyvaken men ändå inte.

Ska aldeles strax hoppa in i duschen och fixa mig och sedan kila och städa mitt rum eftersom att några av tjejerna från klassen kommer hit idag och ska förfesta med mig :)

hoppas det blir kul ikväll :)

Gårdagen vart inte sådär jättelyckad, skulle festa men blev inget sådant, åkte istället runt med Linda, Cattis och Jocke på bussen och sånt smått..

Så fick jag mitt första myggbett igår :O

Fruktansvärt tidigt tycker jag, och inte räckte det med ett heller, utan nej jag fick hela 3 stycken :O

Illa säger jag bara, det kliar så man blir galen :/

Aja, ska springa iväg och börja fixa nu så jag hinner, ciao :)

Nu har han lämnat mig för gott.

Det känns i hela kroppen och tragiskt nog är jag alldeles för lugn av det, jag tror inte att det kommer bli igen.

För första gången käns det ok iaf, kanske beror det på att jag tappat migsjälv, kanske för jag tror att det inte kommer hända eller möjligvis bara för att..

Så när svindeln griper tag om min hals och jag känner det sista andetaget från toppen

obehaget kryper genom mina ben upp till nacken och tankarna ligger någonstans i det blå

Det går inte längre att andas, att tänka, att se

då kommer pusten av hopp där jag inte längre bryr mig

pusten av det som jag än gång sörjt för mycket

Jag ser att slutet är kommen och jag faller.

Jag faller långt, sjunker djupt och länge

Kanske var det hans förtjänst, kanske var det min eller någon annans

så nu finns det något annat där

jag vet inte vad det är och inte heller vad det gör men jag är iallafall glad de dära korta sekunderna

Sekunderna innan jag inser att det inte borde vara såhär